tre timmar och trettio minuter. KÄMPA.

Har utan att överdriva lyssnat på Säkert!-debutskivan femton gånger de senaste tre dygnen. Jaja det är väl någon superbanal psykologisk mekanism, att återvända till musik jag lyssnade på när jag gick i högstadiet och det fortfarande var hur lätt som helst att vara bäst i klassen.Hm. Nu när jag tänker efter har jag ju läst två ungdomsböcker på raken nu. Ja jag håller alltså på att gå i barndom, det är vad den här uppsatsen gör med mig (snart snart snart klar nu)