*unnar mig*

Har visst råkat gå helt konsumtionstokig här hemma i skogen hos mina föräldrar och inte bara köpt mig en ny dator i julklapp utan också en drös kläder och idag ett par nya hörlurar. Indigoblå urbanears. Jättejättefina. Gud jag är en vidrig materialist. På uppsatsfronten: jobbade lite med mitt material idag. Känner stor stress och ångest och reagerar med att slå av fullständigt. Tjoho.

tänk om vi aldrig hade träffats

20 december (publicerades inte eftersom min gamla dator började låta högt och argt och sen stängde av sig själv)

När hon hade slutat mötte jag EA och så gick vi hem till hennes hus där allt var nedplockat, och där hon hade en kasse med grejer som är mina som jag skulle hämta. Vi låg på den kala sängen, jag på mage med vänsterkinden mot madrassen, och pratade om oviktigheter. När jag skulle gå sa hon "Jaha, hur gör vi nu då? Ska vi typ kramas eller?". Jag fattade ingenting, hallå vi kramas ju alltid? "Vi kommer inte träffas på så länge ju, det känns som att vi borde göra det här lite... högtidligt och officiellt typ". Åh vad fin och knäpp hon är.

julen och allt det där

Har haft en fin jul utan något extraordinärt att rapportera om, allt det vanliga: jättemycket god mat, hela släkten här, julklappsberg (kaffekoppar! hogwartsböcker! kvinnotecknethalsband! böcker!). Idag köpte jag en macbook pro i julklapp till mig själv. Det var jag banne mig värd.

will this go down my way

Efter att G gått vid ett idag ringde jag EA, sa att jag hade för mycket kemisk ångest för att vara själv och gick hem till henne efter en andra dusch och köp av chips med EL. Vi kollade på film och låg bara bredvid varandra. Sen gick vi till MK och hängde med styrelsen, vilket utvecklades till ett asbra girlhang. SvS, SQ och MK var mina vapendragare och jag drack massa vin idag igen. Sen tog vi en taxi in till stan och jag och SvS hamnade på Palermo. Åh jag gillar henne. Och hon sa att hon vill att jag ska hälsa på i Malmö i vår för att jag är en *ägig person*. Sen gick jag hem med Hives och Maskinen i öronen och nu ligger jag darrig i sängen och lyssnar på Optica. Torsdagar när de är som sämst/bäst.

rivningsfesten

EAs hus ska rivas efter årsskiftet för att det är mer lönsamt att bygga hus med femmor med *öppen planlösning* än ha kvar studentkorridorer, så kan det gå. Men det bra är att man får ha rivningsfest! Drack en flaska vin hemma först i sällskap av EL JL FW, sen rasade vi dit. Det var roligt, jag var väldigt full och målade Stridsbergcitat på väggen, skrattade och hängde med fina personer. Tror jag, jag kommer inte ihåg så mycket. G var där så vi gick hem tillsammans när polisen kom för att stänga ner det lilla roliga. Blev än en gång psyksnackig och ba gud jag är kanske kär i dig. Och han "jag tycker om dig så himla mycket, kanske för mycket, men var inte kär" och jag internaliserade hora/madonna-komplexet och tänkte att jaha jag är hon som man vill ha mer än någon annan, hon som knullar bättre än någon och som har sperma i håret efter något magiskt ligg men som man inte kan bli kär i. Sen, eller kanske innan, jag vet inte, sa han "jag har en julklapp till dig" och jag blev rörd och generad och fick ett halsband med en biberlock i en grön chiffongpåse. I morse hade jag massa ångest och ville berätta roliga anekdoter, vilka alla jag tydligen sagt igår. Fuck with me you know I got it.

*saved by the bell*

HALLELUJA gissa vem som inte är gravid??? Så O T R O L I G T härligt det var att få mens igår, började nästan gråta av lycka. Sen åt jag middag med EA och sen kom G hit och hånglade, åt glass och var vaken för länge. Det känns som att vi liksom balanserar på någon slags är-vi-kära-eller-hänger-vi-bara-linje och jag vet inte riktigt var jag befinner mig. Men jag vet att det pirrar när han stryker mig över kinden, kysser mig och säger jag tycker om dig så himla mycket. Ih. Ikväll ska jag på rivningsfest eftersom EAs hus ska rivas efter nyår, det ska bli så jävla kul! Och G ska också dit. Hihi.

för allt måste gå emot en

fuck fuck fuck min mens är två dagar sen och jag är i vanliga fall regelbunden som ett jävla urverk. på riktigt att jag brukar veta vilket klockslag som jag börjar blöda (söndagar vid halv två). och nu är den sen och jag har haft slarvsex i två månader och helvete jag pallar inte om jag ska behöva göra en abort också. jag har väl saker att deala med och ha ångest över så det räcker och blir över ändå tycker jag allt!!!!

för likt mig själv

I lördags gjorde jag förresten den här supertypiska grejen: köpte ett litet paket med åtta jättefina små mönstrade anteckningsböcker för att jag tyckte synd om mig själv för att jag var trött och bakfull. Så igår kväll, när jag var två glas vin i kroppen-salongs, tog jag fram den och skrev upp en lista för vad jag ska göra i vår. T ex gå upp halv nio senast. Träna minst två gånger i veckan. Plugga åtminstone fyra timmar om dagen. Ja det låter ju lite det här men den här hösten har jag ju bara vänt upp och ner på allt som ens liknar rutiner och ett vuxet liv och bara lekt eller haft ångest hela hela tiden och det straffar sig ju nu va.

och jag vill ha dig

Har haft en megafin helg (fest hos AKB som ska resa i vår och sen Gs klubb i fredags, bakfull och med tre timmars sömn i kroppen kulturdag med L på lördagen, såg Cindy Sherman på moderna och Jag ringer mina bröder på stadsteatern, sen hem och äta godis framför en film med G, långsam söndagsmorgon och frukost klockan halv tre, sen avsluta helgen med att inte kunna plugga på EP, få ångest och gå hem) och idag är det tisdag och bara en ynka vecka till julafton och jag har fortfarande bara skrivit två sidor av tjugofem på min c-uppsats. Jävla liv. Igår åt jag och EL middag med vin och efterrätt för att muntra upp en måndag, och vi satt i mitt kök och pratade till klockan var elva. När hon gick gjorde jag detta tonåriga: rökte en cigg, drack lite rödvin ur ett dricksglas och lyssnade på Jag vill ha allting ute i den kyliga nattluften. Haha.

radio killed the video star

IGÅR så var det medlemsmöte på radion och undertecknad kandiderade och valdes till rekryteringschef! Ja herregud ska jag bli någon sån där HR-person eller vad håller jag på med? Svar: nej.Mmen jag älskar ju radion. Så nästa termin ska jag sitta i två styrelser, träna och lägga tid på mina studier. Det ska bli en intressant kontrast till det här såsandet och handlingsförlamningen jag sysslat med den här hösten.

en sån dag

Jävla jävla helvete så gick ännu en dag utan att jag varit ett dugg produktiv. Innan jag går ska jag skriva ett pluggschema samt skriva + skicka in resthemtentan. Just nu sitter jag i ett tomt Engelska Parken och lyssnar på hanapees lista arga/svikna/ledsna kvinnor. Jag är arg/sviken/ledsen på/av/på mig själv jag. Så kan det vara att leva. Ja just ja, tjock kände jag mig imorse också eftersom jag ätit så jävla mycket godis på senaste och inte tränat på åtta månader. Kuuuukliiiiiv. Ska nog träffa G ikväll vilket känns kul men som den *tjej* man är har jag såklart nojat över att han inte hört av sig om när. Nej men fy fan kan jag bara få ta en paus från hela den här grejen med att leva, låsa in mig i ett rum med massa varma gosiga täcken och kanske.... simma lite i en bassäng ibland??? Men gud vad säger jag, jag är ju kass på att simma? Men vill ändå det jättemycket? Måste simma i jul. Och skriva min c-uppsats. Och bli lite mindre labil. Tack det var allt tomten

nihilism

Nu har jag suttit på EP i två och en halv timme och ändå inte fått något gjort. Jag känner mig så himla korkad och dum och lat. Jag borde tycka att det här är superintressant men istället fylls jag bara av en stor meningslöshet inför hela tillvaron. Vad är meningen med den här c-uppsatsen som ändå kommer bli sämst. Vad spelar det för roll om jag skriver den, när den ändå inte kommer förändra något för någon. Nej fan så här kan jag inte hålla på. Nu får jag bita ihop och skriva i fyra timmar.

sjukdomshösten

Nej men rackarns vad trött jag är på att vara sjuk! Igår vaknade jag hos G med ont i huvudet och när han sen kom till mig igår kväll hade en fullskalig förkylning slagit ut. Så idag när jag var peppad på att faktiskt plugga var jag helt borta i huvudet och var tvungen att vila massa. Sen blev det kväll, jag gick till Ica i bara mjuka kläder och köpte godis, och så kom EA till mig och vi såg The Breakfast Club som ju äger. Orkar inte hur snygg Molly Ringwalds frisyr och mun är. EA gick vid halv två och nu har jag slösurfat bort halva natten igen, jävla skit. Annat nytt: har bestämt mig för att sitta i radiostyrelsen nästa år. Har styrt upp lite av mina studier. Puss och kram

bara lägg dig ned

Sitter på Carolina och pluggar ("pluggar"......) med EL samtidigt som jag sexsmsar med G. I måndags sa han "Så jag måste vänta med att bli kär i dig tills du är 27?" när jag berättade om mina planer att vara principfast. Gud jag vill ha honom hela tiden.

we won't care at all

Idag gick det först svindåligt att plugga igen men det orkar jag inte tänka på nu. Sen gick jag till radion och blev utbildad cirkelledare. Satt där och kände sån jävla tacksamhet och sentimentalitet till folkbildningsrörelsen, alltså fatta vad fint att vem som helst kan starta en bokcirkel, ett band, en matlagningskurs, eller kanske bara ett sällskap för frankofiler som vill böja verb, och så få pengar för det? Låter helt fantasidrömmigt bra så här i det här vidriga allianssverige. Höll också på att börja attackgråta när den urgulliga tjejen från Folkuniversitetet berättade att de förut haft ett nära samarbete med Röda Korset och haft studiecirklar och kulturaktiviteter med papperslösa flyktingar, men att de sen några år tillbaka fått ett statligt krav om personnummer för att dessa personer inte ska ta del av folkbildningen. Fy fan så jävla äckligt.

på ett tak till ett hus i en stad i ett land i en värld utav glas

Istället för att göra det jag borde rensar jag bland mina spotifylistor, och helt plötsligt sitter jag och lyssnar på min gamla svensk musik-lista och känner studieångesten trycka över bröstkorgen

snart har helgen vecka fyrtioåtta tagit slut

I fredags date night med EA, komplett med middag och vin hemma hos mig, bio (Anna Odells Återträffen, orkar inte hur himla bra den var) och sen dricka te och prata om De Stora Frågorna i några timmar i mitt korridorskök. Åh EA, hon är bäst hon. I lördags firade jag VR genom att ta några glas vin på V-Dala, sen gick jag, EA och VS till Kalmars och sen till sist Göteborgs. Blev rasande full pga drack så himla himla mycket, typ tolv *enheter*. Gick hem med G och låg inte pga har tydligen inte blivit helt frisk/fått ett nytt jävla sjukdomsutbrott, suck. Här har jag dimmiga minnen men vet att jag typ blev ledsen och grät lite pga någon anledning? Och tror att jag berättade om hur lifvet ger mig ångest, typ om pappa och om L och om hur jag inte klarar av att plugga och massa. Och sen råkade jag säga att jag är nära att bli kär i G kanske och han sa att han gillar mig så väldigt mycket men att han inte kan bli kär och att jag inte bör bli kär i honom heller. Och hallå jag vet inte ens om jag sa sanningen! Jag vet inte vad som är skillnaden mellan att ha en crush och vara kär. Vad som är känslor och vad som är projektioner. På söndagen var jag fortfarande full när vi vaknade, sen fick jag extremt mycket kemisk ångest och mådde helt åt helvete från klockan ett och framåt. Blev också superstressad över all med G fast jag inte borde. Vid fyra släpade jag mig till Ica, köpte lussebullar och pepparkakor och så gick jag till EP där SQ, VS och EA satt och pluggade respektive "pluggade", och så adventsfikade vi och jag och EA turades om att ligga i varandras knän och bli klappade på huvudet som om vore vi kattungar.

när jag egentligen borde plugga

När jag står i kön på Ica får jag ett sms från G - "Okej, kan du snälla vara naken i min säng just nu?" - och det är nästan ett skämt hur starkt det suger till i magen, att jag blir bokstavligen knäsvag för att jag vill ha honom så mycket. Skyndar hem genom Vasaparken, måste på riktigt stanna ibland för att jag skakar av pur kåthet, sliter ut tvätten ur maskinen och kastar in den i torktumlaren, tar trappan i två steg i taget och börjar frenetiskt ställa in mjölkpaket och tomatpurétuber i kylskåpet. Mamma ringer och jag frågar hur hon mår, och blir irriterad på att hon beter sig som alltid - tassar verbalt på tå, säger inte rakt ut att det känns skitjobbigt att hennes man är alkoholist och att det har krävts att hennes äldsta dotter två gånger varit den som tagit tag i hela den härvan, utan nej nej hon är precis som när man pratar om sex, säger "allt det här" och är svävande. När hon frågar hur det är med mig säger jag att jo jag mår bra, jag är pragmatiskt och distanserat inställd till hela den här grejen, och då hör jag att hon är tudelad inför den informationen, att hon tycker att jag borde vara ledsnare, bry mig mer, ingå i något jävla familjeteam som ska fatta varandras händer, sjunga We shall overcome och tillsammans ta oss ur det här. Men vad fan, det fattar väl vem som helst att det är skitviktigt att jag lär mig vara en vuxen, autonom person som älskar mina föräldrar och vill ha en god relation till dem men som inte hänger upp min identitet, min självkänsla och lycka, på hur de agerar. "Ja ja, visst, det är väl första steget", säger hon, och jag vill bara skrika att nej din jävla idiot, det är det enda steget, det skulle vilken terapeut som helst säga, all sörja och sorg kring er kväver mig just nu och om jag ska kunna vara en hel människa måste jag få vara min egen. Men det säger jag inte, utan bli bara lite kort i tonen och lägger på för att med snabba snabba steg gå hem till G. När jag kommer dit hinner jag bara ta ett steg in i hallen innan han sliter mig närmare och vi faller mot väggen, mina händer genom hans lockiga hår, och dörren ut i trapphuset är fortfarande öppen. Vi skrattar lite, jag lindar av mig halsduken och hänger av mig jackan, blir upphånglad mot väggen, snör av mig mina skor, ramlar in i hans rum. Efter en extatisk timme är hans lakan helt i oordning. Sen äter vi pyttipanna (med sparris och skogschampinjoner) i hans kök och pratar om att facebookstalka folk man hatar.

dina händer

Gs väska blev stående nedanför min sängs fotände i två dagar, eftersom han båda morgnarna skulle direkt iväg till skolan. När han kom för att hämta den i eftermiddags hade jag egentligen bara tid för att hångla lite, men hela min kropp ville bara vara så nära hans som det var fysiskt möjligt. Vad finns det att göra när jag sitter gränsle över honom och hånglar så att blodet rusar genom alla vener och artärer, förutom att dra av hans polotröja spänna upp hans smala ljust konjaksfärgade skärp knäppa upp hans jeans? När bara en blick från honom, hans hands lätta beröring längsmed min hals, eller hans tunga andning, får mig att kvida? Efteråt, när klockan kanske var kvart över tre, trasslade vi ihop våra ben och armar och somnade, sov omslingrade i skenet från min ljusslinga över fönstret där världen utanför började läggas i mörker. "Jag tycker om dig, jättejättemycket," viskade han med nyvaken röst mot min nacke när vi långsamt vaknade en timma senare, "det här var en väldigt mysig eftermiddag".

hädanefter ska jag vara bra

Jag kanske borde vara ledsnare, men jag mår förvånansvärt bra. Det får bli vad det blir, gå som det går, man har vad man har - ja allt det som betyder att det som ligger utanför ens kontroll inte bör nojas över. I måndags träffade jag KO, det var ett helt år sen sist och det var så himla lätt och fint. Hon är så jävla bra verkligen. Det är fint med människor som är så öppna, så intima så snabbt. Sen gick jag förbi radion, hämtade upp EA, och så gick vi till Ica och handlade tillsammans. Så ägigt vardagshäng? På kvällen kom G och vi somnade godkänt tidigt och gick upp nio för att äta frukost. Sen hade jag styrelsemöte, vilket var roligt, och därefter träffade jag EL för att äta lunch tillsammans. Det var så länge sen bara hon och jag sågs och så kan vi inte ha det! Jag berättade allt om pappa för henne, och om Ls ätstörningar som aldrig blir bättre, och hon sa alla de rätta sakerna precis som vanligt. Åh, alla dessa bra personer jag har omkring mig alltså.

elektriskt

Jag kastar ner nycklarna med knappt en tråd på kroppen och när G kommer in genom dörren ställer han ner väskan och säger hej innan vi febrigt hånglar, och jag sliter med skakande händer av honom hans kläder så fort jag bara förmår.

kaos

Har haft några märkliga, vidriga dagar. H ringde i torsdagskväll, jag blev irriterad för att han... störde? Men allt jag kände var att han skulle ta sin kladdiga saknad och sin konstiga röst och försvinna en enda jävla gång. Jag fattar inte hur det blev såhär, jag trodde ju att jag skulle sakna honom som person jättemycket, men nu är det som att allt jag kan se är hur han är lite töntig, lite fel, och jag vill inte bli påmind om det.

Ja, sen åkte jag hem till mina föräldrar och var tvungen att en gång för alla inse att pappa är alkoholist, att han inte alls har slutat fast vi pratade om det i Nice, och så var jag tvungen att vara den vuxna fast det borde vara han och mamma som är det. Hade någon typ av intervention på lördagsmorgonen där jag förklarade att om inte han slutar dricka helt så tänker jag sluta åka hem. Det gick bra, eller så bra ett sånt samtal nu kan gå, där vi satt alla fyra runt köksbordet, med tårar trillande nerför kinderna, men sen skulle han hantera det som han brukar, dvs "vara ifred" och inte deala överhuvudtaget. Så när jag skulle åka tillbaka till stan vid tretiden hade vi inte pratat, och när jag försökte så var han en sån jävla idiot att allt rämnade. Världens jävla Noréndrama. Men jag orkar fan inte vara den som håller allt flytande. Jag flippade, han blev helt vansinnig och slog på riktigt näven i bordet och ställde sig över mig och vrålade. Det finns inte en chans att jag viker mig för dig tänkte jag och sträckte på mig, ställde mig på tå, och skrek i hans ansikte. Då fick L en liten panikångestattack (den första av fyra) och jag höll i hennes ansikte och fick henne att komma ihåg hur man bär sig åt för att andas. Jag lovade att allt skulle bli bra. Efter en uppslitande timme blev allting tillslut... lugnt. Liksom skakigt men stilla, om den paradoxen kan förklara något. Jag tror det kommer bli bra. Men det känns så konstigt, helt sjukt liksom, det är så svårt att ta in det i min identitet. Jag har en pappa som är alkoholist. Jag berättade för EA som var världens finaste och sa att det inte finns något som är en alltigenom bra fadersrelation och att allt kommer bli bra.

Jag kanske borde ha stannat en natt till, men jag längtade efter Uppsala och mitt rum och mina kompisar och att få ha ett vanligt liv bara. Alltså åkte jag tillbaka, sminkade mig och gick ut för att dansa och fira födelsedagar, och hade en fin kväll. Idag var jag bakis (orkar inte hur mycket ångest jag haft kring mitt eget drickande de senaste 48 timmarna, oroat mig för om jag inte har kontroll och så vidare i all oändlighet), käkade lunch med FW och försökte komma på hur jag ska prata med SM så att det inte blir så jävla dålig stämning så fort vi är på samma ställe. Snart ska jag ta en promenad för att hämta ut ett paket, sen ska jag till VR för att färga håret och kolla på Buffy och sen, inatt, kommer äntligen G tillbaka från Krakow och då tänkte den här tjajen ligga.

självföraktet

De senaste två-tre veckorna har allt som har med studierna att göra gått helt åt helvete. Jag vaknar för sent, äter lunch långsamt, lyssnar på podcasts, slösurfar, sover lite vid fyratiden, och sen har dagen gått utan att jag fått något gjort alls. Jag får sån förlamande jävla ångest av det här, vilket är direkt kontraproduktivt. Men hela tiden ligger det en matta av meningslöshet över min pluggtillvaro, en fond av uppgivenhet och en känsla av att det här inte är på riktigt. Och då får jag ångest över det: att jag inte tar till vara på mitt liv, att jag inte gör mitt allra allra bästa och anstränger mig och gör det jag borde. Istället försvinner tiden på konstiga sätt och jag har svårt att andas när jag tänker på min framtid.

hello darkness, my old friend

Fem i tre tänker jag, som så många gånger förut, att nu ska jag bara ta en dusch och sen ska jag komma igång med det som bör (måste) göras - läsa, skriva, prestera litegrann. Ur de skråliga datorhögtalarna strömmar The Sound of Silence och när jag virat handduken omkring mig för att gå ut ur mitt rum blir jag stående, temporärt lamslagen av hur många nyanser av blått som eftermiddagsljuset förmår framkalla. Den frostbitna gräsmattan, de sovjetgråvita husen, fönsterkarmen, spetsgardinerna och himlen självt, allt i elektriskt ljusdova blåtoner.

"jag kan verkligen uppskatta ett bra gagg"

Idag har jag hittills inte fått mycket vettigt gjort. Sov alldeles för länge och väldigt oroligt, drömde konstiga och lite obehagliga drömmar. Har drömt att pappa är elak flera gånger den här hösten, och jag antar att det har att göra med att vi bråkade en del i somras och att det känns som att vår relation är i en svacka. Plus att han är en typisk jävla man som inte alls är i kontakt med/kan kommunicera sina känslor och jag orkar inte ta ansvar för det känslomässiga arbetet i min fadersrelation. Ja herregud jag kommer ju göra konst av det här. Och/eller gå i terapi. Jaja, jag orkar inte gräva i mitt fadersförhållande nu, utan tänkte mer ba berätta vad som hänt denna extremt gråkalla tisdag.

Vaknade alltså efter knäppa freudianska drömmar kvart över elva, låg kvar i sängen och vred mig lite innan jag släpade mig upp för att möta FW i tvättstugan 12.00. Då hade vi tvätthäng nämligen! Så himla bra och rolig sak med att bo i husen mittemot varandra och dela tvättstuga, att göra det urtråkiga till ett häng! Så vi hivade in smutstvätten, gick upp och åt matlådelunch i FWs kök och pratade om lifvet i några timmar. I lördags på väg hem från Smålands så diskuterade vi hela SM/AR/jag-grejen, att det fortfarande är så konstigt att träffa dem. Och att de är kyliga mot mig. Och att de tydligen inte gillar EA? Fy fan vad arg jag blev. Jävla idioti. Samtidigt saknar jag SM lite, jag skulle gärna vara kompisar. Jag vet bara inte hur jag ska göra, jag pallar inte vara den som bryr mig. Men FW tror att han saknar mig, och tycker att det vore roligt om det kunde bli lite bättre stämning. Och det kan jag bara hålla med om. Det känns så konstigt att jag inte träffar dem som ett gäng. Ja så det pratade vi om idag, och om framtidsångest och behovet av egentid kontra att känna sig ensam och annat viktigt.

Sen vek jag tvätt, lyssnade på podcasts, duschade, och så var klockan halv sju och EA kom hem till mig och åt middag och var kvar här i typ tre timmar. Det var så himla skönt, vi har inte haft tid att sitta och prata ordentligt på länge känns det som. Så ett hederligt psyksnack (Liv Strömqvist och Caroline Ringskog Ferrada-Nolis urbra ord <3) var precis vad som behövdes! Vi pratade också om framtiden, om att prestera och vilken typ av relationer man vill ha och allt annat liksom. Åh vad jag älskar henne.

all I think about everyday is just kissing you

Igår åkte G tillbaka hit istället för att stanna i Stockholm när han hade jobbat klart, så kvart över åtta stod han utanför min port med jättekalla händer och en väska full med kläder som han hade hämtat från någon pojkrumsgarderob. Vi hånglade i massa timmar, sov, hånglade och sen hade klockan hux flux blivit kvart över ett och han var tvungen att gå på föreläsning. Imorgon åker han till Krakow och landar inte förrän vid midnatt på söndag. Då är det tre veckor sen vi låg. Jag håller på att gå sönder av den här åtrån - jag klarar inte av att tänka sammanhängande utan blir plötsligt stående tyst och ser för mitt inre hur mina fingertoppar stryker lätt över hans revben, kan nästan fysiskt förnimma hans läppar mot min hals, hans hand intrasslad i mitt hår, hur han andas tungt... På söndag natt kommer han hit från flygplatsen istället för att åka hem. Jag längtar.

tusen meter tyll

I fredags kom L hem till mig efter skolan, och vi gick i det kalla, våta novembermörkret till tåget och åkte ner till Stockholm för att se Svansjön på operan. Det var jättefint. Mest tyckte jag om andra och fjärde akten, som utspelar sig vid sjön med alla svanjungfruarna som med sträckta anklar snurrade runt runt med vit tyll överallt. Ett rätt så magiskt sätt att tillbringa en kall höstfredag.

detta eviga jävla liv

Ja jag började ju i princip på min hemtenta, som vi fick förra tisdagen, IDAG. Dagen när den skulle in. På C-nivå. Nejdå hade skrivit en halv sida av tio innan ju. AAAGGHHH. Så den skickade jag inte in. Åh fy fan vilket självförakt jag känner, håller jag på att bli en himla pluggmisslyckare som inte klarar av någonting? Skola är ju det enda jag har kunnat och nu kan jag inte det. Nej nu vill jag lägga mig ner och gråta och sova men det får jag inte pga ska sitta med den här undermåliga skiten nu tills jag skickar in det, det får bli gryning om det så måste. Hejdå mvh puckot :((((

"det är helt uppenbart för mig att jag kommer åka tillbaka hit på söndagskvällen istället för på måndagen efter jobbet nästa helg"

G kom hit och hade med sig en flaska kolsyrat vatten med granatäppelsmak - "de hade inga askar med violtabletter, jag letade" och jag log för mig själv eftersom han hatar viol - och så åt vi pekannötglass och hånglade till Virgin Suicides. Sen bestämde vi förnuftigt att vi skulle låta bli att tänka på att ligga eftersom det är fysiskt omöjligt, och så pratade vi om roliga saker, som skvän. Men hoppsan han har ju så himla sexig kropp vackert leende sånt knullsug i blicken. Det var helt sinnessjukt att ligga där och ha såpass ont av den här onödiga jävla smittan som tagit sig in i mig och ändå vilja ha honom så himla mycket. Tio dagar till bara.

allt jävelskap

Sov oroligare än jag gjort på ett halvår inatt, feberyrade, mådde illa, ja allt var bara sämst. Hade så jävla ont när jag vaknade att jag fattade att jag dragit på mig någon skit. Gick till gyn, fick veta att jag blivit smittad, började gråta som den stabila person jag är. Nu har jag tre olika mediciner som världens bästa EL hämtade ut eftersom jag låg och kippade i sängen pga matt och smärtor. Ringde G som kom hit och hängde i några timmar efter att han också varit på ett (o)trevligt visa-könet-för-en-läkare-besök. Jag tycker verkligen om honom, vill träffa honom snart igen trots att vi ej kan ligga på minst 10 dagar. Den lilla känslan orkar jag inte riktigt analysera. Nåväl. Har legat i sängen hela dagen och kommer väl göra det imorgon och på fredag också. Fan. Ja så kan väl livet också vara dvs uselt.

neurotikern

Ojojoj nu härjar ångest min kropp. Har inbillat mig att jag har alltifrån herpes till hiv de senaste 48 timmarna, googlat som en besatt, känt en stigande ömhet i fitty. Jag har ju gjort misstaget att cykla omkring med en cykelsadel i flippin hårdplast vilket EJ är bra för kvinnokönet, speciellt inte när det är minusgrader. Och en har en jävligt slö rakhyvel. Okej förlåt om jag satte igång er fantasi nu ni, ja vad kan det vara, tre läsare men harlå vi måste prata om fittan lite vardagligare! Hursomhelst, nu är jag övertygad om att den där cykelsadeln har noll och intet med dessa smärtor att göra utan att jag istället har en förebannat avancerad std. Och! Jag härjas av feber och ont i halsen och en massa annat, och det är ju antingen en förkylning med världens sämsta timing eller mitt hivsmittade immunförsvar som går åt helvete (okej kan ej skoja om detta pga hyperventilerar då). Är stressad något alldeles inför att gå till studentgyn imorgon och få veta något nedslående. T ex om det är herpes. Det blir en ALDRIG av med. Och då måste jag säga det till alla future ligg, nej fy fan. Och! Kanske ringa EW och FW och ba hörru du har kanske herpes, gå och kolla gullis puss. Nej men oj nu är det ett par svaga handleder som skriver det här.

är en sån jävla kliché

Jag var jättefull i lördags, hos mig på JLs korridorsfest på cykeln på väg in till stan (ramlade och hade sönder munnen lite, aj), skulle egentligen dansa med EA men det var för lång kö så vi cyklade uppgivet hem. Fick någon slags ångestattack och var tvungen att ringa henne pga kände mig som världens mest ospännande person som kom hem 00.34 en lördagskväll. Bestämde med G att han skulle sova hos mig, fick panik över det pga det kändes som att det är för nära egenmäktigt förfarande och att jag håller på att bli känslomässigt engagerad fast jag inte kan det. Och att det hugger i mig när jag tänker att det är så jävla typiskt att vara den som vill lite mer, fast jag inte vet vad han tycker. Men glömde så klart bort det när han kom och var snygg och rolig. På morgonen gjorde vi något trevande försök att sätta ord på vad det är vi har/gör/är, vilket typ mynnade ut i att ingen vill ligga med någon annan och skulle bli svartsjuk om den andre låg med någon annan. Måste vänja mig av vid det här patriarkala kapitalistiska relationsägandet. Sen hittade G några mystiska prickar och nu måste jag gå och testa mig, fuck fuck fuck.

I represent to you all the sins you never had the courage to commit

Alltså igår. SÅ pass bra kväll. Jag och EA sitter i (dvs är) fest- och evenemangsutskottet i vår förening och igår var det äntligen dags för sittningen som vi planerat sen i september. Det är alltid en maskeradsittning med tema spökligt litterärt på höstterminen och igår var det vi som styrde hela skutan i mål och det blev så jävla bra. Vi var i ÖGs jättejättefina festsal med kristallkronor och kandelabrar och sammetsgardiner och tusen meter i takhöjd. Överallt hängde det spindelnät eller stod liemannen-girlanger som det kreativa geniet EA gjort eller låg blodfläckade boksidor strösslade. Och maten var jättegod och talen superbra och sånganföraren JR bäst och sen kom MB och spelade skivor och det var dansigt. Alla älskade oss! Och det var vi förtjänta av! För att avsluta på bästa sätt gick jag hem med G till mig, hade svinbra sex och vaknade upp till nyheten att jag kan göra min muntliga tenta nästa vecka istället pga är den enda studenten som läser Retorik och genus. GUDARS SKYMNING vad trevligt!

och tiden snurrar bara fortare

Helgerna flyter ihop till ett enda likadant: "plugga" lite halvhjärtat fredag eftermiddag, gå med EA till systemet för att köpa vin, sminka sig snygg, gå ut och dansa, gå hem med G, ligga i sängen halva lördagen, duscha, sminka sig snygg, gå ut och dansa, gå hem med G, ligga i sängen halva söndagen, och så vips är klockan halv nio söndag kväll och inget vettigt har blivit gjort. Min uppsats har jag fortfarande bara jobbat på i idévärlden så att säga och på torsdag ska jag ha en tenta som jag i nuläget läst ca 30 % inför. Den här veckan är dessutom helt sinnessjukt stökig, eftersom spökdinén går av stapeln imorgon och jag och EA har något slags huvudansvar för spektaklet. Plus uppsatsutkastinlämning imorgon (antal ord skrivna: 0/2000). Plus måste sno ihop en radiokrönika om döden tills på torsdag. Ojojoj näe det är mycket nu alltså.

*dekadensen*

Oj nej idag har jag VÄLDIGT ont i huvudet. Firade SQ, KR och MK igår som alla tre fyllt år. Drack en flaska rödvin bara lite sådär trots att jag skulle ta det lugnt. Gick hem kvart över tio redan, men märkte när jag skulle låsa fast cykeln att ojoj det var verkligen en flaska rödvin som jag drack. Så idag är jag bakfull på det här ohärliga sättet, att hjärnan liksom ömmar inuti huvudet. Och jag som borde göra viktiga saker! Istället lyssnar jag på Crazy Town-podden och tycker synd om mig själv. I eftermiddag sänder vi radio och sen ska jag träffa L för hon ska sova hos mig, åå hon är världens bästa lillasyster.

Det är jämngrått ute och jag har precis sumpat min första inlämning, klarade inte av att få ihop ett utkast till igår. Istället skolkade jag från mitt enda seminarium den här veckan för att få ligga i sängen med G i arton timmar.

det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag tror jag

I övermorgon ska jag skicka in ett första utkast till uppsatsen, eller mer en disposition med lite kommentarer och skit, så jag borde verkligen göra research, läsa på teorin om konceptuella metaforer och skriva smarta saker. Istället hörde jag av mig till G och väntar nu på att han ska komma över. Imorgon, efter att jag varit på after school med radion, måste jag jobba som en tokig hela natten. Gah.

omforma mig

Jag åker hem till mina föräldrar på fredagen. När L slutar står jag redan och väntar på henne vid busshållplatsen och så åker vi de drygt fyra milen med den gula bussen som förra året transporterade mig varje dag. Hemma hos mamma och pappa luktar allt som vanligt och jag blir automatiskt sjutton år när jag kliver in över tröskeln - att jag kunde leva så här hela sommaren är en gåta.

Att vara hemma i det stora röda timmerhuset har blivit synonymt med att väga mig, ingen annanstans har jag tillgång till en våg nämligen. Jag vet att jag ätit för mycket godis och chips, varit full för ofta och att jag inte tränat sen i april, så det borde inte komma som en överraskning när siffrorna än en gång visar vad de gjorde innan jag gjorde slut med H. Jag har ju i ärlighetens namn känt det, känt hur mina lår och min mage tänjts ut igen, känt hur jeanslinningen igen skär in i sidorna. Men ändå känns det otrevligt att se det så där absolut, se de svarta pixliga siffrorna mot giftigt gulgrön bakgrund. Jag trivs inte alls med det. Jag vill genast gå ner fyra kilo igen. När csn kommer på fredag ska jag genast gå och köpa mig ett gymkort och sluta köpa choklad som jag ändå blir illamående av.

Och hela tiden den dubbla ångesten: å ena sidan ångesten över att bry sig om kroppen på det här viset, att hela tiden längta efter att skala av ett lager till och bli fast när jag intellektuellt vet att ingen skulle beskriva mig som tjock; å andra sidan ångesten över att möta spegelbilden och inte känna igen sin kropp för att den är för stor, för mjuk och för, ja jag skäms när jag tänker det, för osexig.

med kinden mot din hals

På torsdagskvällen går jag hem till G efter radion, och vi äter mat dricker vin tittar på första halvan Rushmore hånglar, gör upp planer för att starta ett biodlarsällskap som ska ha magnifika jävla fester, ligger, ser klart filmen medan vi skedar i hans säng och sen pratar vi halva natten. På morgonen ligger vi kvar i sängen till efter tolv, pussas hånglar ligger. Man måste säga till om man håller på att bli kär, för det funkar inte nu, säger han, och jag har ju tänkt samma sak. Jag behöver vara själv. Vill inte vara kär. Tycker att det är roligt att hänga med honom och ha sinnessjukt bra sex och sen inget mer med det. Men det är svårt att komma ihåg alla bra saker med att inte vara kär när han ser på mig sådär och viskar att han tycker om mig.

- Are you or aren't you? - Dying? Yes

I måndags var det gråkallt och trist, så jag hörde av mig till G och frågade om jag kunde komma och hämta min dvdspelare för det var uppenbart dricka-te-och-se-en-Wes-Anderson-väder och det kräver ju en uppspelningsapparat. Han tyckte att han kunde komma hem till mig med den istället, så efter att jag hade klippt förra veckans radioprogram och han haft möte med de som har VKP kom han. Vi drack chaite som smakar äppelpaj och åt hembakta kakor från en prickig bricka samtidigt som vi kollade på The Royal Tenenbaums, som jag inte hade sett. Den var jättefin, även om jag kanske missade några scener på grund av hångel och len len hud under mina fingertoppar när jag drog händerna över hans mage. "Du är så svår att sova med, för jag vill antingen ligga och prata eller göra... saker med dig" sa han när klockan var tio i fyra och det inte längre var kolsvart utanför fönstret. Jag undrar så himla mycket vad det är för grej vi har.

på väg att crusha ganska rejält

Nästan hela helgen ligger jag i någon säng med G; på fredagsnatten följer jag med honom hem och lämnar den soldränkta lägenheten tio i tolv på lördagen för att gå till radiokursen, vilken jag ger halvhjärtad uppmärksamhet eftersom jag är bakfull och knappt har sovit någonting alls igen. På kvällen går vi till Wilde! efter att ha varit på en jättefin förfest med nästan uteslutande feministtjajor (mitt favorithäng) och vid midnatt, när jag gett upp att få se honom (och förbannat mig själv för att jag så gärna vill det) är han där. Dock kommer han i sällskap med sitt ex's bästa kompisar och ger mig någon slags lite stel kram och jag vet inte vad jag ska tycka om det, vet inte huruvida det är respektfullt mot henne eller om jag ska känna mig som en smutsig hemlighet. När de har gått, eller försvunnit på något vis, kommer han fram till mig och EA och hänger med oss men känns fortfarande lite distanserad på något vis, eller så inbillar jag mig bara för att jag så gärna vill bli upphånglad nu tack. Klockan blir två och vi står i kön till garderoben när han lägger sin hand i mitt ryggslut och viskar att han vill sova hos mig om han får och det är ju vad jag också vill, så vi säger hej då till EA efter att vi låst upp våra cyklar och sen promenerar vi hem till mig. När vi gått in i mitt rum lägger vi oss i min (iskalla) säng och hånglar och skrattar och han säger "Du borde vara jättetrött? Och jag är ganska full. Är det okej om vi inte ligger med varandra utan bara sover tillsammans? Jag tycker nämligen att det är väldigt härligt" så vi gör det: jag vilar huvudet mot hans utsökta bröstkorg och han håller om mig och när vi kysst varandra ett tag ser han mig djupt i ögonen och säger att han tycker om mig. På söndagen ligger vi nakna kvar i sängen till klockan tre - vi hånglar knullar pratar, vi äter mörk choklad och vindruvor och vi skickar ett jätteroligt feedbackmejl till ICAs kundtjänst om storleken på chokladrutorna och det är så jävla fint och roligt alltihop bara.

men lite för indie

Sen förra veckan har jag lyssnat på Veronica Maggios nya typ fyrtio gånger, inga konstigheter. Jag gillar den verkligen, känns som tonår fast för 20somethings (dvs det känsloläget jag oftast identifierar mig med hehe). Känns lite lättköpt att gilla Håkanduetten, men den ÄR ju bra. Dock att det är sån jävla hitdoping. Men ååå vad plågsamt pinsam jag tycker verserna i Trädgården en fredag är. Får verkligen skamrys."Att planka är billigt men lite för indie" alltså neeeeeeeeeeeej

Igår sände vi först radio, det blev ett helt godkänt program, och efteråt hade vi ett möte där vi la upp planen för resten av terminen. Det känns så jävla roligt! Jag vill alltid göra radio! Sen cyklade jag till EL och drack vin. De hade Stockenlajv, dvs hade tagit på sig partytopp/skjorta med tre uppnäppta knappar, lyssnade på Avicii och drack mousserande, vilket ju var hysteriskt roligt. AR och SM var där och jag försökte liksom vara som vanligt men de verkar inte alls särskilt intresserade. De är ju trevliga, men kyliga. Borde väl ha fattat att det skulle bli så kanske, men det känns lite trist. När de andra gick ut cyklade jag hem, köpte godis och kollade på The Notebook, vilket var ett såpass dåligt drag pga kass film. Ryan Gosling var inte ens snygg. Jahaja. Idag tog jag sovmorgon (för ovanligheternas skull), och ska snart slänga mig in i duschen. Dagens planer: klippa gårdagens program. Göra mig snygg. Hänga med gulltjejerna i klassen. Gå till Uplands där G har klubb. Hihi.

så mycket att göra

Har observerat en oskön grej: min redan tidigare minimala pluggdisciplin verkar ha försvunnit fullständigt till den här terminen, vilket är jävligt olägligt eftersom jag har i princip bara självständiga studier nu pga c-uppsats och läskurs och annat sattyg. Idag ska jag skicka in en PM om hur jag ska skriva sagda uppsats och jag får liksom inte till något. Jag har heller inte börjat läsa till min kurs "Retorik och genus" som jag tentar av första halvan på om fyra, nej tre, veckor. Jag tror kanske att det beror på att jag blev så handlingsförlamad i slutet av förra terminen. Att göra slut är tydligen inte den bästa studiemotivationen för mig. Således försvann hela sommaren i någon slags skolrelaterad ångestdimma, som om det inte räckte med heartbreaket liksom. Och nu tror jag att jag är ledig fast jag verkligen inte är det. Att jag har jättemycket att göra med vårt programs förening som jag nu sitter i styrelsen för och massor med radion underlättar ju inte direkt.

en helt godkänd oktobertisdag

Sitter i köket i korridoren, har på mig kort 60-talsinspirerad klänning och fick nyss till snygga eyelinervingar. Idag lagade jag biffar med rostade rotfrukter till middag och det äter jag nu, med ett halvt glas rött till, samtidigt som jag lyssnar på min och Ls skägglista. Om en kvart ungefär ska jag cykla iväg och lämna tillbaka en drös böcker och sen ska jag träffa G. Helt ok.

går runt i t-shirt och är trött

Jag och VR har börjat med en ny trevlig söndagstradition, nämligen att kolla på Buffy the vampire slayer. Det är ju liksom... bra??? Ok första säsongen var usel men det tar sig, andra säsongsavslutningen som vi såg igår var fan stark. Det är hursomhelst ett så himla fint sätt att avsluta en helg på, sitta i mjuka kläder på VRs soffa och titta på en fett cool vampyrdödartjej i 90-talsmode och prata om *lifvet*.

Igår när jag satt där smsade jag med G under tiden, gud vad han är sexig. Han undrade om jag hade tid att ses i veckan och jag sa ja och undrade vad han hade in mind och fick det här rimliga svaret "Göra saker jag vill istället för saker jag måste. T ex träffa dig. Ligga med dig (här kan man ge sig in i ett resonemang om att jag sa att jag "måste" ligga med dig i tisdags men det lämnar jag därhän). Hursomhelst, jag vill träffa dig på tisdag, får jag det?" Vad kan man göra annat än smälta liksom. Så redan här: fnissig. Glad. Sen frågade han om jag ville med ut på en kvällspromenad, och det ilade lite i mig när han sa att han kunde vänta till midnatt eftersom jag och VR skulle bli klara då. Så vi sågs kvart över tolv utanför Uplands och så promenerade vi över hela stan ungefär. Klockan blev halv två och vi stod åter vid min cykel och såg på varandra. Jag sa att han fick följa med mig hem om han ville, och han sa att han verkligen ville det. Vi lovade att vi skulle sova mycket eftersom det var söndag och man på måndagar bör få skolarbete gjort men hans kropp går liksom inte att motstå och jag tror klockan hann bli kvart i sju innan vi somnade.

euforin (5 oktober)

Nästintill bedövad av trötthet går hela fredagen, efter att G rest sig upp ur min säng och gått för att låsa upp sin lägenhet åt sin kompis har jag bara lyckats sova två timmar. Jag hade tänkt att jag skulle plugga, har högar av böcker att läsa, måste ta tag i min uppsats, måste planera min läskurs, men så fort jag sluter ögonen ser jag hur han ligger i min säng, hans perfekta rygg, hans lena lena hud mellan revbenen och höftkammen, hur hans ögon vidgas när jag rör vid honom, hans händer som... Han. EA och VS kommer hit och vi dricker öl och pratar om sex (passande eftersom jag knappt kan tänka på något annat) och vid kvart över tio går vi till Nouvelle på V-Dala. Den första jag ser när vi är på väg upp för den vita, breda trappan är Gs ex, som jag noggrant kollat upp på facebook, och en våg av, jag vet inte, dåligt samvete blandat med insikten om att hon är så himla söt, sköljer över mig. Men jag skakar av mig det och vi dansar och dricker fireball och efter elva börjar Elliphant spela, vilket leder till en immediate girl crush hos både mig och EA. G smsar att han vill ha mig och undrar hur jag rent hypotetiskt skulle ställa mig till att träffas typ nu. Jag blir rusig i hela kroppen. Vid midnatt säger jag hejdå till EA och VS och möter honom vid trappan vid kyrkan, där jag ska hämta min cykel. Vi går hem till mig, hånglar, dricker te, klär av varandra, och han stönar högt när jag kysser honom längs med hans hals och helt plötsligt har tolv timmar gått.

det kändes nästan överflödigt att använda rösten okej (4 oktober)

Tre minuter innan vi går in i studion för att sända veckans program ringer G och jag blir svag inombords. När jag väl har tid att prata berättar han att han hade tänkt fråga vad jag skulle göra på kvällen men att han under programmets tid tyvärr hunnit boka upp sig med en kompis. Jag går till Snerikes och äter middag med EL och EA, och sen cyklar jag och EA ut till Flogsta för att fira att de har skrivit tenta. Jag smsar G som vill att jag ska följa med de andra till Stocken eftersom han är där. Och det finns ju ca inget som jag vill hellre, så jag går dit (och EA skrattar triumferande, eftersom hon fem timmar tidigare förutspått exakt det). 

Det tar uppskattningsvis fyra minuter från det att jag och EA lämnar in våra jackor i garderoben till att han står där och vi hånglar mot väggen. ALLTSÅ. !!!!!! Det är... Ja det är fan utmärkt. Därpå följer två berusande timmar när jag helst av allt bara vill klä av honom precis allt. När de stänger har tydligen hans kompis gått hem med EA, och således har G noll och intet ansvar. Vi börjar gå hem mot mig och leker tvåmans-jag har aldrig och hånglar om vartannat. I trapphuset kan vi inte längre låta bli utan börjar knäppa upp trä av känna innanför (och blir påkomna av någon som bor på våningen ovanför, alltså gud genansen). Vi går, nej ramlar in i mitt rum och sliter av alla kläder, har någon jävla naiv idé om att vi inte kommer ligga men kasserar den snart. Hans kropp, alltså... Helt magisk. Och det finns liksom inte ord för att beskriva hans blick händer tunga, hans hud mot min, det är bara... extas. Sju timmar ligger han i min säng och vi sover nog 45 minuter av den tiden. Jävlar. 

(1 oktober)

Vet inte var jag ska ta vägen. Satt och läste en text i institutionskorridoren, en sån som måste vara kvar i närheten, när Gs klass kom ut ur salen. Hörde honom kallprata med den där störiga killen som MH hatar ett tag, och sen kom han fram till mig. Vi pratade lite om helgen och så ("Jag hörde att du träffat MB" med ett brett leende i rösten) och sen, innan han skulle gå in, sa han "Vet du vad jag gjorde igår? Jag gjorde slut med min tjej" och jag svimmade nästan. Våra blickar sögs fast i varandra och jag fick svårt att komma ihåg hur man gör när man andas. När han slutade frågade jag om han ville göra mig sällskap till eko, så vi gick dit och det var lätt och roligt att prata som vanligt med hela mitt inre skälvde. Vid dörren till radion sa han att han vill träffa mig någon dag i veckan. Jag ställde mig på tå och kysste honom försiktigt, sen vände jag mig om och började låsa cykeln. "Jaha okej det där var ju inte alls... Men kom hit" och så kysstes vi lite till och sen gick han. Ojojoj.

men då slösar vi bort våra liv (ge mig en kyss innan du går, att bygga en dröm på) (1 oktober)

Jag sitter bredvid G på reccegasquen (såklart) och han är vansinnigt snygg och jag känner mig helt ok (fast lite tjock, måste börja träna) och det går bra, är lite flirtigt men går bra. Runt mig sitter EA och MH och DB och andra roliga och allt är väldigt kul. Släppet är en Håkan-afton vilket är typ för bra för att vara sant. Jag och EA sitter vid ett bord med en drös andra kursare, jag pratar med AF som är söt/stilig i kostym och jag formulerar en tanke på att gå hem med honom när G kommer fram till mig och säger ska vi gå och dansa. Så det gör vi. Bara vi. Och vi dansar lite för nära och hans hand är om min midja och jag drar händerna genom hans hår och han placerar en försiktig kyss på min panna och vi knullar varandra med ögonen (hans ögon, alltså j ä v l a r). Sen blir det sådär igen, att vi är i en bubbla bara vi två - vi röker och dansar om vartannat och hans händer är nära mig och jag vill ha honom. När de stänger hämtar han min kappa också och vi börjar allihopa gå mot Luthagen, någon form av efterfest måste beslutas om, när G ser mig i ögonen och föreslår att vi ska gå hem till mig. Han och jag. Så det gör vi. Först går vi förbi hans lägenhet, där hans kompis ligger och sover, och hämtar några öl, och sen går vi hem till mig. Jag försöker ta ansvar och sätter mig en bit bort i sängen och vi äter satsumas och dricker öl och skrattar och sen lägger han sig bredvid mig och lägger sin hand på min höft. Knäpper upp mina översta knappar i min genomskinliga klänning. Stryker mig över ryggen och stannar till vid min bustier - "hallå hur många hyskor är det här? sju? helt sjukt ju" - innan han drar handen genom mitt hår och säger att han inte kan förklara hur han vet det men att han vet att jag skulle vara fantastisk. Jag knäpper upp hans två översta skjortknappar och lossar försiktigt på den smala, svarta slipsen - "vad gör du nu?" - och stryker med fingret över hans släta nyckelben och får svindel. Han ber om ursäkt för att han skakar och placerar inte kyssar längs min nacke, men nästan. Förklarar att han skulle vara den typen av man som skulle hålla mina handleder ovanför mitt huvud medan han knullar mig och jag säger att jag inte tvivlat på det en sekund. När klockan är kvart över sex går han hem och jag vet inte riktigt någonting. Han säger att han ska höra av sig nästa vecka.

Tidsklipp fyra dagar senare, jag är tequilafull och dansar på sista svart klubb på göteborgs med EA och en söt kille är plötsligt där och vi hånglar och dansar och han är fin och frågar med skratt i rösten "Vad heter du ens?" och jag presenterar mig och allt är roligt och han vill att jag ska följa med honom hem sen och jag vill också det. Sen inser jag att han är Gs bästa kompis tillika rumskompis, och jag säger inte att jag stod i hans hall medan han sov i rummet intill häromdagen, utan jag fortsätter att dansa och hångla men sen ljuger jag om att EA måste sova hos mig och går hem själv. Eller, jag får sällis med killgänget och sen hejdåhånglar jag med AL som säger att han inte kommer kunna låta bli att föreställa sig mig naken när han ser mig hädanefter och sen ramlar jag hem. 

(22 september)

ur telefonanteckningarna, 10 september 

Hånglar sover ligger maniskt med killar, är en svinig kompis mot EA, har en ständig fylla/bakfylla going och allt jag kan tänka på är hur jävla sjukt det är att ännu en vacker mörklockig man vill ha mig mer än han någonsin velat ha någon annan. Och hur bisarrt det är att även detta exemplar har en urgullig flickvän. Igen är jag och dealar med framtidspax fastän det är så fruktansvärt destruktivt. Igår fick jag höra hur sexigt han tyckte att jag raggade första gången. Åh gud.

(21 september)

Igår träffade jag G. Han kom hit och vi gick och köpte glass, Twister(speaking of mönster från förra gången liksom) och så satt vi utanför mig och pratade i flera timmar. Sen blev det kallt och vi gick in till mig och drack te, efter lite ja alltså om du vill? ja om du vill? ja följ med, och det var roligt och vi gick inte över några gränser. Det hängde väl lite i luften. Jag vill ha honom. Jag tror att han vill ha mig också. Men det går inte och han är jättefin och rolig och jag vill vara hans kompis. Så nu ska jag applicera SMs sociopatgrej, dvs koncentrera mig jättehårt på alla detaljer om Gs sexiga egenskaper, lägga dem i en låda, låsa den och stuva undan den till en eventuell framtid när det passar att vara Pandora.

Idag skulle jag egentligen ha gått på GHs Dream Team-kväll (...G spelar...) men jag är förkyld och alla andra är i Stockholm och jag vågar/orkar inte riktigt höra av mig till tjejgänget. Så jag har lyckats montera ihop min tv med min dvd och ska bara *ta hand om mig*. Sprang in i H på stan idag och det kändes lite ironiskt eftersom jag en kvart innan tänkt "vad konstigt att jag inte sett H någonting, Uppsala som är så litet" och sen stod han bara där med EE. Det var lite stelt. Jag kände att det inte finns någon del kvar i mig som är kär i honom. Sorgligt och skönt på samma gång.

(18 september)

If people were rain, I was drizzle and she was hurricane

hipsters leker att de känner mig right (15 september)

Jag ser honom när jag, EA, JeL och FW står och dansar rasande snabbt på Smålands, det är Svart Klubb som spelar indiehits och jag är svettig och lycklig och helt plötsligt är han där. Jag kommer helt av mig, förlorar mig i nån sekund i honom, och han ser likadant på mig. Vi nickar och jag tänker på den där veckan han sa att han behövde, så jag fortsätter dansa dansa dansa. Ett svagt knack på min axel och så står han där och vi kramas och byter, jag vet inte, kompismässiga fraser? När vi ska gå står han där och jag stannar till och står och pratar. Han är där med en liten blond tjej som visar sig vara han bästis och första kärlek. Hon vet allt säger han och jag får lite panik men maskerar det bra. Jag gör allt jag kan för att bete mig, till och med när han tittar på mig på det viset lyckas jag skärpa mig. Han säger att han vill ha mig en promille mindre än tidigare, men ändock mindre, och jag vet inte vad jag ska svara. Hur är det en komplimang? Ska jag vara glad över att han tänker mindre på mig och mer på sin tjej? Sen ska han gå och jag med och han säger "En annan gång osv" och jag bara skakar på huvudet, alltså snälla du kan inte mena allvar. Men vad ska jag göra då frågar han och jag vet inte. Fem minuter senare får jag ett sms där han säger att jag ska feel free att höra av mig om jag vill avsluta resonemanget vi var uppe i (och som handlade om hur vi ska lösa det här). Ja visst när var hur undrar jag och får tillbaka att vi kan höras imorgon puss! Vad håller jag på med.

(13 september)

Idag ska inget dumt hända, bestämmer jag, och klär ut mig till vintern hemma hos EA och vi blir sena iväg som vanligt och när vi kommer fram till Stora Torget är han den enda jag ser. Nej förresten, jag ljuger; jag ser och registrerar att SM är där och jag säger hej är det bra roligt att ses och sen går jag fram till G och ger honom en kram, fast jag inte borde, men jag kan inte låta bli riktigt. Sen går det två och en halv timme av skattjakt med vårt lag och det är inte så himla roligt och det är faktiskt ganska kallt och jag dricker raskt. När vi kommer fram till Flogsta är jag redan lite fnissig. Vi pratar lite men jag går därifrån för att köra fadderbeerpong. EA viskar i mitt öra att SM inte kan sluta titta på mig och jag känner inte mer än ett svagt, svagt sug i mellangärdet. Vi förlorar och jag börjar bli full, jag och EA dricker jättestarka drinkar och försöker vara bra faddrar och sen plötsligt så står jag där med honom igen. Och allt är jätteroligt så klart. Vi pratar om allt och skrattar och han berättar hur han gjort sin dödsätarmantel (lakan! säkerhetsnål! en sån där plastpryl som man stänger plastpåsar med!) och jag blinkar med långa långa silverögonfransar. Därifrån går det självfallet inte att byta riktning utan det bara eskalerar, vi ser varandra djupt djupt i ögonen med liggblickarna och han viskar att han vill knulla mig. Flera gånger. Alla märker, eller vadå alla, alla bryr sig väl så klart inte, men de som gör det ser hur vi försvinner ut på djupare och djupare vatten. Vi står på balkongen, alla andra är inne, och vi röker alldeles för många cigaretter och han tar på mig, hans händer är runt min midja min rumpa mina bröst och vi har så uppenbart passerat gränsen för länge sen. "Du vet att jag på riktigt tänker på att göra slut med min tjej bara för att få kyssa dig." AF är där och jag hade i mitt stilla sinne tänkt gå hem till honom och ligga men jag vet att det kommer inte hända för allt jag kan tänka på är Gs intensiva blick och hur det skulle kännas att ligga under honom. När klockan är kvart över tre säger han att han ska gå och undrar om vi ska ta sällskap. Efter fem minuter går jag ner och det är så fruktansvärt filmiskt, när han står i nattmörkret och upplyses bakifrån av en gatlykta i sin himla mantel. Så vi går och jag kommer inte riktigt ihåg men jag tror att vi håller oss i skinnet. När vi står utanför min port säger jag "Om jag bjöd upp dig på te, som i att dricka te, inte ligga, så skulle du ändå säga nej va?" och han nickar. Jag gör mig redo att gå upp när han ändrar sig. Så han följer med mig, och jag kokar te, och vi sitter i min säng och hans händer är på insidan av mina lår, på höften under min klänning men utanpå mina trosor, runt min nacke, eller genom mitt hår och vi andas tungt tungt och jag vill bara kyssa honom men det går inte. Och det är lite för lika ett annat tillfälle, i ett annat korridorrum i en annan säng med en annan mörklockig man med tjej och knullig blick, för att det ska vara klokt att göra något, för jag vet hur det slutade sist. Vi berättar olika saker och det går bra och vi är visserligen millimeter från att kyssas (han ger mig små lätta kyssar över halsen och jag kvider) men sen så råkar våra läppar nudda varandra. Och han får ångest såklart.

(11 september)

Gud. Vi hade pyjamastema igår på nollningen. Först var vi ute vid Djäknen och grillade, G var där och först var det kompismässigt och sen var det inte det. Alls. Diskuterade färgen på mina spetstrosor i taxin till Snerikes och väl där försvann alla andra och allt jag såg var honom. Hans händer på ställen som var... över gränsen. Liggblickarna. Vi pratade om att vi kan inte göra något, eftersom han ju är ihop. Men herrejävlagud vad sexig han är. När de stängde följde vi, alltså inte G utan mina klassisar och jag, med på efterfest hemma hos DB och AL och jag gjorde precis vad jag lovat EA att inte göra och hånglade med AL. Sov med honom i hans säng (och tyckte att jag varit moraliskt högstående bara för att jag inte låg med honom). Min jävla idiot att fucka upp hela tiden.

ånej inte nu igen (8 september)

Jaha så har man fått en crush på en upptagen jävla indiekille med långa händer fantastiska ögon som passar utmärkt i tshirt och som viskar att han vill knulla mig när vi står i Uplands trappa och hans tjej sitter fyra trappsteg bort och är jättesöt

(7 september)

Kaos. Nollning, för full igen såklart, ignorerar helt att EA inte är på topp och känner sig lite utanför utan raggar hänsynslöst upp FW på V-Dala och går hem med honom. Det var nice att äntligen få ligga. Och skönt att det var helt okomplicerat, verkligen bara trevligt sex som inverkar noll på vår kompisrelation. Kände mig som världens sämsta person när jag vaknade och pratade med EA, som berättade att hon gråtit hela vägen hem och att hon kände det lite som att jag bekräftelsetrippat på hennes bekostnad, eftersom jag min jävla idiot berättade om att jag frågat G i förrgår vem han vill ha mest av mig och henne, bara för att få höra att han tycker att jag är het. et var ingen stor grej när det hände, men jag sa det till henne som att det var någon tävlan mellan oss liksom. Det är sånt jävla mörker i det beteendet, jag hatar mig själv för det. Bad om ursäkt och det blev ganska bra. Jag älskar ju henne. Men det är svårt, jag känner mig som den fula kompisen och blir helt hög på tanken att någon skulle föredra mig eftersom jag tänker mig henne som någon som får det hon vill ha hur lätt som helst. Börjar inse att det kanske inte riktigt är så. Och att hon är i någon svacka, hon är för destruktiv i sin relation till män och sex. Och då underlättar det inte direkt att jag tar fram mina sämsta sidor när jag är full, raggar skoningslöst.

djupt, djupt vatten (5 september)

Jaha. Jag vet knappt vad jag ska säga. Igår hade vi pubrunda med nollningen, och jag och G nickade mot varandra när vi sågs, liksom "ja hej hehe". Så snygg verkligen. Men jag hängde med EA och vårt lag, och deltog med liv och lust i den inofficiella fadderstrecktävlningen vilket innebar... för många shots. När vi nådde Norrlands var jag rätt full och hamnade med G vid baren. Påminde om att han var skyldig mig ett glas vin, och så satt jag med honom och en kille ur hans lag. Och hade jätteroligt. Fortsatte till VG (tror jag?), ÖG, GH. Satt bara med honom. Tittade honom djupt i ögonen och dog lite. Frågade om jag hade missförstått hans signaler i måndags, och fick svaret att nej absolut inte. Allt omkring liksom försvann när jag upprepade mig; sa att om han inte haft tjej så... "Så hade jag knullat dig" lutade han sig fram och viskade i mitt öra och jag tappade fästet. Ja efter det kan det ju bara eskalera? Kommer inte ihåg när han gick, men tror att det var lite innan de stängde med motiveringen att han inte annars kunde lova att han skulle hålla sig i skinnet. Fick flirtiga sms när jag stod utanför Rosa Pantern och härjade med AMB och AF. "Vad bra att jag inte sa något över gränsen". "Vänligen säg vad du skulle vilja göra med mig" "Som vadå? Att jag vill knulla dig? Jag bara hittar på nu. Puss" Var inte alls sugen på att gå hem själv så jag krokade arm med AF och sa att jag tänker sova hos dig inatt, säg ifrån nu om du inte vill annars tycker jag att vi går nu. I tunneln under esplanaden sa jag "Jag tänker kyssa dig nu, är det helt out of line eller?", vilket det inte var. När vi kom hem till honom var han lite fumlig och blyg, jag fick börja klä av honom och gå mot hans sovrum. Hånglade och var så taggad men så hade han a) någon bisarr känsla av att DC skulle bli ledsen och b) ingen kondom hemma så vi låg inte. På morgonen skulle jag till radion, så vi duschade tillsammans och så tog vi sällskap till eko, där han kysste mig hejdå och jag sa att vi får göra det här fast ordentligt snart tack. Så himla knäppt, jag har ju verkligen läge tänkt på hur det skulle vara att gå hem med honom. Deppig sak dock; EA blev liksom inte glad när jag berättade.

(3 september)

Igår var det andra dagen på nollningen. Första dagen, i torsdags, blev jag och EA fulla, tappade bort våra reccar på Snerikes och tyckte att det var en bra idé att gå hem och skeda båda två med DC. Var lite uttråkad och typ hånglade med honom när EA somnat. Smart, verkligen. Sen, nu i helgen, var det popaganda och det var väldigt roligt. Jag hängde med EL och hennes kompis SN, och så JD och FW och hela deras Stockholmsgäng. Och på lördagen kom EA upp! Kommer inte ihåg jättemycket från de olika spelningarna, råkade nämligen prioritera vindrickande istället. Håkan sist på lördagen var så jävla bra, även om jag knappt kommer ihåg vad som spelades eftersom jag var lite för full och grät typ hela tiden men det var liksom starkt *mvh Sigge Eklund*. Allt han sjöng var om brustet hjärta och insomnade kärlekar och att ha lämnat någon, åtminstone i mitt huvud. På något vis var det symboliskt, att stå i den varmkyliga sensommarnatten under bar himmel och gråta över den här jävla sommaren. Nu kanske jag har lämnat det bakom mig?

Men! Igår! Vi hade först picknick i EP och lärde dem sittningsregler, sen gick vi till Kalmars. Drack drinkar med BC (det är synd att han har tjej alltså, som EA påpekade har han starka händer) och var ganska slirig. Hamnade bredvid han den snygga reccen efter ett tag, G, han som läste Harry Potterkunskap i somras, och satt och pratade bara vi två i någon timme. Kände att vi hade bra g och allt var roligt (han är verkligen SÅ jävla snygg och har uppenbarligen exakt min typ av personlighet, dvs rolig och bra musiksmak och har pluggat på JMK och gah). Han tog mitt nummer för att sätta upp mig på lista tills på fredag, för han har klubb på fredag med sin kompis. All in all kände jag mig så jävla on top of allt. Så ba: "Du jag måste gå snart, för jag har flickvän" alltså va? Skämtar någon med mig eller? Mörkt, lockigt hår (typ SMs frisyr tillochmed), lång, smal, fina kläder och så ba *in a relationship*. När han gått fick jag ett sms där det stod "Förlåååt igen, en annan gång osv" och fattade ingenting typ. Följde med de andra till Smålands och sen Uplands, kände stor frustration i kroppen och blev för full. Försökte beklaga mig för SM men det var som att prata med en vägg, han vill verkligen inte vara min kompis. Jaja, summa summarum: så jävla typiskt.

(23 augusti)

Det symboliska i att vi tar cyklarna och drar på picknick är så enormt att jag inte orkar ta in det. Vi sätter oss på några skruttiga filtar jag har tagit med på en åker vid min grusväg och så låter vi timmarna gå. Och det gör ont inuti för det är så sorgligt. Han är så himla fin. Och stilig. Och han har köpt en jättefin cykel och jag får en klump i halsen när jag tänker på att han ska cykla med andra nu. Det är märkligt att det är så lätt, och samtidigt så självklart att det är det, för han är den enda jag kan vara helt mig själv med. Nu måste jag hitta ett nytt mig själv och det känns oöverstigligt. "Visst är det konstigt att någon annans kropp kan kännas som ens egen" säger jag och han nickar. Jag håller min hand i hans nacke, i den där välbekanta nacken som jag smekt, kysst, älskat i fem år och som inte är min längre. I skydd av det höga gräset kurar vi ihop oss och våra kroppar vet precis var den andra finns, lägger sig så naturligt tillrätta som två pusselbitar. Jag gråter. Vi saknar varandra. Det är det sorgligaste som har hänt i hela mitt liv: att jag inte längre är kär i honom men ändå älskar honom så outhärdligt mycket. Vi kysser varandra, men inte på ett dåligt sätt; vi hånglar inte, gör inte någon dum post-break-up-grej, utan vi låter våra läppar och tungor förklara att vi saknar varandra och att det här är hej då. Han har fått en fantastisk lägenhet och jag ska få komma och hälsa på och då ska vi vara kompisar, då ska någon fysisk distans finnas mellan oss och vi vet det båda två. Det här är sista gången vi ska ligga sked på en äng och andas i takt (det är helt sjukt hur bara hans andetags rytm får mig att känna mig som hemma). Och när jag kommer hem nästan skrattar jag åt att jag bara dagen innan trott att jag saknar SM för herregud allt det är bara projektioner för att jag har slutat vara förälskad i min viktigaste person och tomheten efter honom är monumental.

(21 augusti)

hahaha avslappnad och sexig?? ja rimligt när han är så kär att han typ dör och inte ens vill träffa mig för att straighten shit out. aja, får väl bränna den där jävla pandora-asken och hooka upp med fett snygg kille framför honom. aahh vem försöker jag lura kommer aldrig kunna haffa någon lika snygg som honom. kukar.

but it's a conversation I just can't have tonight (19 augusti)

alla dagarna rinner ifrån mig, om två veckor är hösten här med allt vad det innebär
smidde radioplaner idag med EA och VS
skickade ett meddelande till SM om att det är upp till honom men att jag vill vara hans kompis
jag tänker fortfarande på honom, på hans... händer. käkben. mungipor. kuk.
den här hösten kommer jag falla sönder så många gånger; kommer ramla dåliga gatan fram, gråta på trottoarer, hångla med pojkar (hoppas) och förhoppningsvis skriva en magisk uppsats

till alla er som sväljer er hjärtmedicin med redbull, ni förstår vad jag menar (31 juli)

Nä men sitter väl med den här jävla jävla jävla vidriga b-uppsatsen som jag inte kommer någon vart med alls. Kan tydligen inte analysera längre, det känns ju väldigt lovande inför hösten och c-uppsats och sen b- och c-uppsatser i litteraturvetenskap och ta en masterexamen och kanske gå Berghs. Fucking jävla kukhjärna. Och jävla ångest som bara bedövar mig. Jävla jävla jävla sommar.

(30 juli)

Tar djupa andetag och anstränger mig till det yttersta för att inte bli helt jävla vansinnig på mina föräldrar. Gud, nu är det max en månad kvar innan jag bor själv igen och h a l l e l u j a så skönt det ska bli. Alltså jag älskar ju dem och yada yada men just nu stör jag min så fruktansvärt mycket på hela deras existens. Tycker typ att de låter högt? När de kanske tappar något eller slår emot en grej i en annan, då bara skär det i min hjärna och jag vill ställa mig upp på stolen och bara skrika. Vad balanserad och harmonisk jag är, verkligen.

(28 juli)

Fick träffa EL idag, hon åker med sin familj till Frankrike imorgon och är borta nästan två veckor eftersom JeL ansluter i Paris och de ska återförenas till tonerna av stråkar på de parisiska gatorna, fira att de överlevde kinasommaren och att det är ett helt år som de har varit ihop. Det var fint att träffa henne, vi har ändå setts typ varannan vecka den här sommaren och det har varit väldigt bra. I stan köpte jag en spexig svartvit bikini för 60 ynka riksdaler på Monki. När jag kom hem provade jag den och kände mig tjock, det var inte så kul. Har gått upp allt som rasade av mig när jag gjorde slut med H och jag äcklas av mig själv för att jag sörjer det. Fan fan fan vad trött jag är på att vilja vara smal. Och vad trött jag samtidigt är på att vara ett plufso. Ett kritvitt daller som ser tjock ut i bikini. Gjorde den där himla daily workouten som typ tar en kvart. Blev svettig och flåsade.

(26 juli)

Äter tre biskvier på fem minuter, pinnar vackra bilder på vackra män och fantiserar om att bli knullad av någon med starka handleder och skäggskuggig käklinje

(21 juli)

EA och FAs födelsedagsfest. Grilla dricka vin prata och skratta alldeles för högt, försöka vara sitt charmiga jag ("hej, F, jaha det är du som är EAs kompis X, hört mycket om dig, trevligt att träffas") och spana lite på FAs svinsnygga kompis som jag träffade en gång i Staden. Bli lite för full och berätta allt om hela SM-härvan för VS, AMB och FA (borde inte inte inte ha gjort det, men inser nu att jag nog är rätt så arg på honom). Sen helt vips är klockan kvart över ett och vi står i EAs trappuppgång, jag och EV den snygga killen, och så ska vi säga hejdå och jag tänker fan vad trist hade varit kul att typ dansa. Så hånglar han upp mig, eller nej, han kysser mig och jag hånglar upp honom. "Vill du följa med till mig?". Hämta väskan, berätta för EA som inte tror sina öron och blir helt upprymd, taxi hem till hans föräldrars fantastiska söderlägenhet, hångla mot köksbänken, klänningen i ett trassel på köksgolvet, snabba upp för trappan, landa i sängen och så äntligen få ligga. Typ tre gånger. Hans smala smala kropp, nästan helt slät, händer och kyssar överallt ("Vilka fina prickar du har" och så kyssar över hela min mage och sen ner). Sova intrasslade i lakanen, vakna av solljuset, hångla, ligga, vegansk frukost med DN på balkongen i solskenet och vi leker förälskade, kysser och tar i varandra så fort vi är nära. Sen vara tvungen att gå redan 09.20, tack det var trevligt att ha dig här det var trevligt att vara här, ut i det sommarvarma morgonstockholm och åka i gårdagens smink hem.

(10 juli)

tänker alldeles för mycket på vad jag ska säga när jag träffar SM, hur jag ska vara avspänd ärlig sexig kompismässig. ser på facebook att han skickat A någon gullig jävla bild och vill typ spy på deras nykära himla fina sommar. han borde vara olycklig och alldeles för full och ringa mig på eftermiddagen och vilja ha mig och ligga intrasslad i mina lakan och kippa efter andan efter att jag knullat honom. ja kompismässig var det ja.

Youth knows no pain (4 juni)

Jag ringer för att önska lycka till eftersom de åker till New York med bandet om två dagar och han, med sitt usla sifferminne, känner inte igen mina föräldrars nummer så han låter lite officiell när han svarar, vilket är både bra och dåligt. Han mår fortfarande inte bra säger han, men lite bättre i alla fall. Vi pratar om ytliga saker, eller inte ytliga kanske men inte om Oss. Jag kommer på mig själv med att hela tiden driva samtalet framåt, komma på nya samtalsämnen, och plötsligt säger han "Visst tycker du också att det är svårt att lägga på". Ja det är det. Det är svårt för att det känns som varje gång vi lägger på så ökar avståndet mellan oss. Det är svårt för att det lilla hejdå inte längre, som förut, ska följas av puss jag älskar dig vi ses om en timme, utan det här hejdået är en del av ett stort slutgiltigt farväl. Och det är svårt för att jag faktiskt vill det, paradoxalt nog eftersom det borde göra det lättare, men så är det. Till slut säger vi hur som helst hejdå och lägger på och jag har dåligt samvete eftersom jag oftast är glad, eller inte-ledsen, och gör planer för framtiden och skrattar och tänker på annat och fantiserar om att få ligga med SM, FE, AF.

(10 maj)

Jag vaknar av att mamma ringer, klockan är en timme för sent och jag har ont i fötterna efter att ha dansat och ramlat omkring på vårfesten. Går upp tvingar i mig lite frukost hittar människokläder att ta på mig missar bussen precis tar nästa in till stan har basgruppsmöte i fyra timmar och sen vips är det eftermiddag. Jag går hem till EA för att skvallra lite om efterfesten (men jag vågar inte riktigt berätta att jag nog var ganska flirtig mot FE och att SM sa att jag absolut säkert hade en chans) och sen ska jag gå hem och EA följer med för att röka. Såklart möter vi SM eftersom livet inte är något annat än orimliga slumpmässiga möten som tycks manusskrivna, och jävlar vad han är sexig och jag försöker tänka på något annat men mina tankar kilar hela tiden iväg för att lägga sig tillrätta i hans mungipa, gudars jag älskar hans mungipor. Fast jag behärskar mig och säger att jag hoppas att det löser sig för han är på väg till sin tjej och det är nästan så jag menar det helhjärtat. När han sätter sig på cykeln igen och försvinner bestämmer jag och EA att vi nog måste dricka vin och dansa istället för att skriva, så det gör vi. Vi åker till killgänget och jag dricker och röker alldeles för mycket och vi dansar och jag orkar inte tänka och sen går vi tillbaka till DC för att ha efterfest och jag försöker subtilt att ragga på AF men han fattar inte alternativ vill absolut inte och ett tu tre är klockan fem och jag och MH skedar på golvet och somnar. Och under tiden har H ringt mig två gånger för han har fått en panikångestattack eftersom han varit ensam och jag har klickat bort hans samtal.

ja jag borde gå men köttet är svagt (6 maj)

Jag vet att jag inte borde. Jag vet att det är dumt och att det är alldeles för snart, det var bara igår morse som vi sa hejdå för sista gången och jag har inte fått tillbaka aptiten och jag vet att åker jag dit finns det ingen återvändo. Men samtidigt vill jag så himla gärna se honom, så jag lämnar lägenheten som ska vara hemma i en månad nu och jag köper en glass medan jag väntar och när jag ser honom är han så snygg att det suger till i magen och jag blundar när vi kramas och tänker herregudherregudherregud jag är världens ondaste. Men jag orkar inte känna efter utan jag går med honom hem till honom, och vi röker trots att jag inte är full och vi pratar vuxet om det och jag säger jag vill ha dig men jag är inte kär i dig och vi kan inte göra något för mest av allt vill och behöver jag vara själv, och han säger att han vet och att han nog kommer försöka en sista gång med henne fast han vill ha mig också och luften mellan oss är tjock av elektricitet och det ilar lite längs med ryggraden men jag tänker att jag kan bemästra det här, tämja det här, och det är faktiskt bara fem ynka timmar sen jag pratade men han jag lämnat och grät och var ledsen. Så jag går in i hans hus upp för trapporna genom korridoren som är helt förstörd för det har varit valborg och han ler mot mig (godegudgodegudgodegud hans leende) och vi går in i hans rum som är nästan omöblerat och vi pratar och det sprakar men vi har allt under kontroll och sen helt plötsligt har vi inte det, hela mitt inre vrider sig när han ser sådär på mig och jag tror att jag biter mig i läppen för han stönar och skakar på huvudet och vi kommer överens, vi lovar att vi inte inte inte ska ha sex för vi är för trasiga båda två. Men en kyss bara för att stilla den här frustrationen och herrehimlajävlagud jag darrar, skakar, när jag sitter bredvid honom och vi säger att nu gör vi det här för det man ångrar är det man aldrig gjorde. Och det är helt jävla fantastiskt och hemskt på samma gång för jag vill bara ha honom mer och han ser på mig och säger det här är helt sjukt jag hade aldrig trott att jag skulle vilja ha dig ännu mer för jag trodde inte det var möjligt, och det går sju timmar i hans rum när resten av världen bara måste försvinna för jag orkar inte hantera det. Vi håller löftet, men det tar trekvart från det att vi säger att nej nu måste vi sluta jag måste hem tills dess att vi lämnar huset för vi kan inte ta mer än ett par steg innan den här orkanen av kemi suger oss tillbaka, tillbaka till sängen garderobsdörren dörrposten köksbänken hissväggen. Kvart över fyra ligger jag i sängen och vet att jag kommer ha ångest men jag kan omöjligt ångra det här.