dina händer

Gs väska blev stående nedanför min sängs fotände i två dagar, eftersom han båda morgnarna skulle direkt iväg till skolan. När han kom för att hämta den i eftermiddags hade jag egentligen bara tid för att hångla lite, men hela min kropp ville bara vara så nära hans som det var fysiskt möjligt. Vad finns det att göra när jag sitter gränsle över honom och hånglar så att blodet rusar genom alla vener och artärer, förutom att dra av hans polotröja spänna upp hans smala ljust konjaksfärgade skärp knäppa upp hans jeans? När bara en blick från honom, hans hands lätta beröring längsmed min hals, eller hans tunga andning, får mig att kvida? Efteråt, när klockan kanske var kvart över tre, trasslade vi ihop våra ben och armar och somnade, sov omslingrade i skenet från min ljusslinga över fönstret där världen utanför började läggas i mörker. "Jag tycker om dig, jättejättemycket," viskade han med nyvaken röst mot min nacke när vi långsamt vaknade en timma senare, "det här var en väldigt mysig eftermiddag".