hello darkness, my old friend

Fem i tre tänker jag, som så många gånger förut, att nu ska jag bara ta en dusch och sen ska jag komma igång med det som bör (måste) göras - läsa, skriva, prestera litegrann. Ur de skråliga datorhögtalarna strömmar The Sound of Silence och när jag virat handduken omkring mig för att gå ut ur mitt rum blir jag stående, temporärt lamslagen av hur många nyanser av blått som eftermiddagsljuset förmår framkalla. Den frostbitna gräsmattan, de sovjetgråvita husen, fönsterkarmen, spetsgardinerna och himlen självt, allt i elektriskt ljusdova blåtoner.