självföraktet

De senaste två-tre veckorna har allt som har med studierna att göra gått helt åt helvete. Jag vaknar för sent, äter lunch långsamt, lyssnar på podcasts, slösurfar, sover lite vid fyratiden, och sen har dagen gått utan att jag fått något gjort alls. Jag får sån förlamande jävla ångest av det här, vilket är direkt kontraproduktivt. Men hela tiden ligger det en matta av meningslöshet över min pluggtillvaro, en fond av uppgivenhet och en känsla av att det här inte är på riktigt. Och då får jag ångest över det: att jag inte tar till vara på mitt liv, att jag inte gör mitt allra allra bästa och anstränger mig och gör det jag borde. Istället försvinner tiden på konstiga sätt och jag har svårt att andas när jag tänker på min framtid.