är en sån jävla kliché

Jag var jättefull i lördags, hos mig på JLs korridorsfest på cykeln på väg in till stan (ramlade och hade sönder munnen lite, aj), skulle egentligen dansa med EA men det var för lång kö så vi cyklade uppgivet hem. Fick någon slags ångestattack och var tvungen att ringa henne pga kände mig som världens mest ospännande person som kom hem 00.34 en lördagskväll. Bestämde med G att han skulle sova hos mig, fick panik över det pga det kändes som att det är för nära egenmäktigt förfarande och att jag håller på att bli känslomässigt engagerad fast jag inte kan det. Och att det hugger i mig när jag tänker att det är så jävla typiskt att vara den som vill lite mer, fast jag inte vet vad han tycker. Men glömde så klart bort det när han kom och var snygg och rolig. På morgonen gjorde vi något trevande försök att sätta ord på vad det är vi har/gör/är, vilket typ mynnade ut i att ingen vill ligga med någon annan och skulle bli svartsjuk om den andre låg med någon annan. Måste vänja mig av vid det här patriarkala kapitalistiska relationsägandet. Sen hittade G några mystiska prickar och nu måste jag gå och testa mig, fuck fuck fuck.