hädanefter ska jag vara bra

Jag kanske borde vara ledsnare, men jag mår förvånansvärt bra. Det får bli vad det blir, gå som det går, man har vad man har - ja allt det som betyder att det som ligger utanför ens kontroll inte bör nojas över. I måndags träffade jag KO, det var ett helt år sen sist och det var så himla lätt och fint. Hon är så jävla bra verkligen. Det är fint med människor som är så öppna, så intima så snabbt. Sen gick jag förbi radion, hämtade upp EA, och så gick vi till Ica och handlade tillsammans. Så ägigt vardagshäng? På kvällen kom G och vi somnade godkänt tidigt och gick upp nio för att äta frukost. Sen hade jag styrelsemöte, vilket var roligt, och därefter träffade jag EL för att äta lunch tillsammans. Det var så länge sen bara hon och jag sågs och så kan vi inte ha det! Jag berättade allt om pappa för henne, och om Ls ätstörningar som aldrig blir bättre, och hon sa alla de rätta sakerna precis som vanligt. Åh, alla dessa bra personer jag har omkring mig alltså.