(30 juli)

Tar djupa andetag och anstränger mig till det yttersta för att inte bli helt jävla vansinnig på mina föräldrar. Gud, nu är det max en månad kvar innan jag bor själv igen och h a l l e l u j a så skönt det ska bli. Alltså jag älskar ju dem och yada yada men just nu stör jag min så fruktansvärt mycket på hela deras existens. Tycker typ att de låter högt? När de kanske tappar något eller slår emot en grej i en annan, då bara skär det i min hjärna och jag vill ställa mig upp på stolen och bara skrika. Vad balanserad och harmonisk jag är, verkligen.