det kändes nästan överflödigt att använda rösten okej (4 oktober)

Tre minuter innan vi går in i studion för att sända veckans program ringer G och jag blir svag inombords. När jag väl har tid att prata berättar han att han hade tänkt fråga vad jag skulle göra på kvällen men att han under programmets tid tyvärr hunnit boka upp sig med en kompis. Jag går till Snerikes och äter middag med EL och EA, och sen cyklar jag och EA ut till Flogsta för att fira att de har skrivit tenta. Jag smsar G som vill att jag ska följa med de andra till Stocken eftersom han är där. Och det finns ju ca inget som jag vill hellre, så jag går dit (och EA skrattar triumferande, eftersom hon fem timmar tidigare förutspått exakt det). 

Det tar uppskattningsvis fyra minuter från det att jag och EA lämnar in våra jackor i garderoben till att han står där och vi hånglar mot väggen. ALLTSÅ. !!!!!! Det är... Ja det är fan utmärkt. Därpå följer två berusande timmar när jag helst av allt bara vill klä av honom precis allt. När de stänger har tydligen hans kompis gått hem med EA, och således har G noll och intet ansvar. Vi börjar gå hem mot mig och leker tvåmans-jag har aldrig och hånglar om vartannat. I trapphuset kan vi inte längre låta bli utan börjar knäppa upp trä av känna innanför (och blir påkomna av någon som bor på våningen ovanför, alltså gud genansen). Vi går, nej ramlar in i mitt rum och sliter av alla kläder, har någon jävla naiv idé om att vi inte kommer ligga men kasserar den snart. Hans kropp, alltså... Helt magisk. Och det finns liksom inte ord för att beskriva hans blick händer tunga, hans hud mot min, det är bara... extas. Sju timmar ligger han i min säng och vi sover nog 45 minuter av den tiden. Jävlar.