ja jag borde gå men köttet är svagt (6 maj)

Jag vet att jag inte borde. Jag vet att det är dumt och att det är alldeles för snart, det var bara igår morse som vi sa hejdå för sista gången och jag har inte fått tillbaka aptiten och jag vet att åker jag dit finns det ingen återvändo. Men samtidigt vill jag så himla gärna se honom, så jag lämnar lägenheten som ska vara hemma i en månad nu och jag köper en glass medan jag väntar och när jag ser honom är han så snygg att det suger till i magen och jag blundar när vi kramas och tänker herregudherregudherregud jag är världens ondaste. Men jag orkar inte känna efter utan jag går med honom hem till honom, och vi röker trots att jag inte är full och vi pratar vuxet om det och jag säger jag vill ha dig men jag är inte kär i dig och vi kan inte göra något för mest av allt vill och behöver jag vara själv, och han säger att han vet och att han nog kommer försöka en sista gång med henne fast han vill ha mig också och luften mellan oss är tjock av elektricitet och det ilar lite längs med ryggraden men jag tänker att jag kan bemästra det här, tämja det här, och det är faktiskt bara fem ynka timmar sen jag pratade men han jag lämnat och grät och var ledsen. Så jag går in i hans hus upp för trapporna genom korridoren som är helt förstörd för det har varit valborg och han ler mot mig (godegudgodegudgodegud hans leende) och vi går in i hans rum som är nästan omöblerat och vi pratar och det sprakar men vi har allt under kontroll och sen helt plötsligt har vi inte det, hela mitt inre vrider sig när han ser sådär på mig och jag tror att jag biter mig i läppen för han stönar och skakar på huvudet och vi kommer överens, vi lovar att vi inte inte inte ska ha sex för vi är för trasiga båda två. Men en kyss bara för att stilla den här frustrationen och herrehimlajävlagud jag darrar, skakar, när jag sitter bredvid honom och vi säger att nu gör vi det här för det man ångrar är det man aldrig gjorde. Och det är helt jävla fantastiskt och hemskt på samma gång för jag vill bara ha honom mer och han ser på mig och säger det här är helt sjukt jag hade aldrig trott att jag skulle vilja ha dig ännu mer för jag trodde inte det var möjligt, och det går sju timmar i hans rum när resten av världen bara måste försvinna för jag orkar inte hantera det. Vi håller löftet, men det tar trekvart från det att vi säger att nej nu måste vi sluta jag måste hem tills dess att vi lämnar huset för vi kan inte ta mer än ett par steg innan den här orkanen av kemi suger oss tillbaka, tillbaka till sängen garderobsdörren dörrposten köksbänken hissväggen. Kvart över fyra ligger jag i sängen och vet att jag kommer ha ångest men jag kan omöjligt ångra det här.