Sen förra veckan har jag lyssnat på Veronica Maggios nya typ fyrtio gånger, inga konstigheter. Jag gillar den verkligen, känns som tonår fast för 20somethings (dvs det känsloläget jag oftast identifierar mig med hehe). Känns lite lättköpt att gilla Håkanduetten, men den ÄR ju bra. Dock att det är sån jävla hitdoping. Men ååå vad plågsamt pinsam jag tycker verserna i Trädgården en fredag är. Får verkligen skamrys."Att planka är billigt men lite för indie" alltså neeeeeeeeeeeej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar